Så kan Pennan kandre användas i en mening
- Men jag tappar pennan, om jag måste räkna upp dem alla !
- Katkesförfattaren har kommit av sig, pennan har fallit ur hans skälvande hand.
- Jag tror bestämdt, jag har skrifvit bara dumheter, fastän jag ändå känner hans stil så väl, att pennan löper af sig själft.
- Trots lärarens uppmaning om att sluta fortsatte eleven men riktade då pennan mot läraren som blir stucken, sparkad och slagen.
- Men patron Lack gav honom pennan ; och under det han förvred ansiktet, som om han haft tandvärk, skrev Järker : Margreta, syr.
- Och så skrifver pennan, men jag vet inte om det är jag.
- Jag kastar ifrån mig pennan.
- Hennes pekfinger är blått av bläck för att hon doppat pennan för djupt.
- Och när man skriver kvickt, sa ligger pennan mycket snett, det vet jag bestämt, Alphonse.
- Han drog pennan runt.
- Då tycks nämligen alla läkare med hemliga folkskolelärardrömmar nödgade att ta till pennan.
- Patron Lack slog upp försättsbladet, tog pennan och skrev, lämnade boken till Tomas och sade :
- Klockarfar förde pennan med kraft och kläm, och brevet var färdigt i en handvändning.
- Hennes man avbröt skrivningen, satte ner pennan i den lila burken med hagel och vände sig mot hustrun.
- ( kastar häftigt bort pennan )
Dessa exempelmeningar är från olika tidningar och Wikipedia.
genvägar
